Entrè 70:- inkl. ett glas öl eller vin

THE SENSITIVES: sön 5/10 Jazzå, Göteborg
Martin Gabriel sång, gitarr, Henrik ”Pilen” Pilquist gitarr, Dan Helgesen keyboard, Gian Kündig bas, Abbe Abrahamsson trummor.

”Alla låtar vi lirar kommer ur 10-kronorsbacken i skivaffären” förkunnar Martin inledningsvis. Hmmm. Bra affär. Var ligger den? I den skivbacken ligger uppenbarligen ”Caravan” (Van Morrison), ”Diamond In Your Mind” (Tom Waits), ”You Remain” (Willie Nelson), ”I Got Mine” (trad., i Ry Cooders Version), ”The Neighborhood” och ”Hearts Of Stone” (Los Lobos) samt ”The Action” (Little Village).

Han har en helt fenomenal röst, han Martin. Och han satsar allt, ingen fegsång här inte. Senorna spänner sig på halsen, han blundar, grimaserar. Och triumferar. Balladen ”Hallelujah” (?) sjunger han nästan helt solo, dominerar rummet totalt. Ståpälsläge. Sen är han en förnämlig låtskrivare också, gör egna fundersamma ”Bonne Chance”, ”Waiting By The Phone” (en ”50-talsdänga, skriven på 10 minuter”) och vackra ”Loved” från CDn ”Crashlanding”. Och så ”Santa Maria Pier” så klart: klockren hit i Cap Verde!

Så var det det här med bandet. Olagligt bra. En leende Pil i toppform, ständigt på hugget, lirar magisk och lekfull slide på ”I Got Mine” och flummigt psykedeliskt i ”Hearts Of Stone”. Dan växlar mellan viskande komp och feta Hammondmattor. Gian är både följsam och stabil som alltid, ingenting kan överraska den mannen. Och Abbe är i sitt esse: stockar, vispar & mallets byter plats såsom i händerna på en magiker. Försiktigt tassande eller explosivt markerande.

Och dynamiken är det här bandets varumärke. De lirar glest med mängder av luft, mängder av utrymme för nyanser och detaljer. Men visst har de muskler: avslutande ”Political World” (Dylan) är rent ut sagt larmig. Här vrider Martin dessutom upp SIN gitarr och levererar ett fullkomligt frenetiskt solo. Pow. Slut. Röken lägrar sig över slagfältet.

Vi tittar oss omkring runt bordet och ruskar på huvudena. Det muttras ”Världsklass”. Ett gig med 250:- i dörrn på Konserthuset? 120:- spänn på Pustervik? Nä, gratis på Andra Långgatan. Hallå Göteborg: vet ni om hur välsignade ni är?

Christer (2008-05-26).

Bluestone

Läs vad Fridhammar tycker om Bluestone är flyhänt fantasifull gitarrblues och southern soul. Förödande versioner av ”Pouring Water On A Drowning Man” och ”24 Hour Blues”! Fr.v. Henrik ”Pilen” Pilquist – gitarr, Martin Kohlus – trummor, Simon Lindekrantz – sång, Conny Sävmo – bas, Kalle Ruuth – gitarr . En hopklippt bild – vi har dåligt med bilder – de spelar för sällan! Bluestone på Jazzå 11/3 2007 var helt otroliga. Bluestone är Crème de la Crème: så är det bara. Må de spela vidare och utvecklas till ett genuint Jam Band. Och de vore perfekta på Blues Partyt!

www.broderna-brothers.com

Entré 150 kr

Bröderna Brothers

Vardagsglitter – en show med låtar, snack och nå’n slags dans
I showen vill bröderna Alf, Ralf, Rolf, kusin Douglas och morbror Glenn sätta lite guldkant på tillvaron. Varför inte göra en frivolt när man ska byta tv-kanal? Diska med tända stearinljus? Hjula på väg ut med soporna? Eller byta dammsugarpåse till musik? Det blir låtar och sketcher och så blir det wailskola. För Robert W Ljung (Alf), Per Umaerus (Ralf), Sverker Stenbäcken (Rolf), Stefan Sandberg (kusin Douglas) och Michael Krönlein (morbror Glenn) har showandet i Bröderna Brothers blivit ett måste. En flykt från den verkliga verkligheten in i en uppdiktad värld som ofta är slående lik den riktiga.

”Okej, jag ger mig och gör vågen. Jag äääälskar Bröderna Brothers…vilka killar…Monty Python på svenska liksom…Trots att skrattrynkor och smilmuskler värker vill vi ha mer. Mycket mer. Vilka ovationer”. GP

www.slowburn.se

Saxat från Fridhammars sida:

Slowburn är ett bra namn på det här bandet: en sjudande het brygd av – tja – ‘sydstatsrock’. Även om det mest handlar om svenske Jockes original. En brygd som dessutom oftast bjuds i ett långsamt tempo. Slowburn är bra på att bygga upp suggestiva stämningar, att skapa sitt ‘sound’ av ekande ödslighet.

De har två starka plattor ute med i huvudsak originalmaterial (senast den förnämliga ”Bring It On”), så de har mycket att välja emellan. Jag ska inte haspla låttitlar denna gång, ska bara skriva att det är imponerande med en sådan repertoar (typ fem covers på hela kvällen?), och att bandet dessutom har den goda smaken att låta låten sträcka ut när de ‘får feeling’.

http://
www.myspace.com/johanjohannssonspartyjazzband